niallnovell.blogg.se

Utanför väntar en limousin. Jag kollar på den med stora ögon och Niall står utanför och hänger och ser så där fin ut som bara han kan göra. Han öppnar dörren åt mig och jag kliver in i bilen. Jag har aldrig varit i en limousin förut, jag har bara sett det på TV och jag lovar, det är exakt som på TV. Det finns säten runt om i hela limon, vid ena sidan finns det en minibar och ovanför den hänger det en TV. Om man alltid fick åka så här lyxigt skulle jag aldrig mer klaga på att åka bil. Niall kliver in bakom mig och vi sätter oss längst bak i limousinen.

_______________________________________________________________________________________

Vi åker längst Oxford Street och får många blickar på oss där vi sitter i limousinen, som tur är så är fönstrerna tonade så ingen ser in och ser vem som sitter där. Jag kollar på Niall och han kollar på mig, hur kunde jag hitta en sådan fin pojke? Tänker jag och ler. Jag ser inte honom som Niall från One Direction, för mig är han Niall Horan som jag hade turen att stöta in i på ett café min första dag i London.

”En penny för dina tankar.”, säger Niall och lutar huvudet åt sidan och ler snett.

”Jag tänkte bara hur tur jag har, att jag mötte dig första dagen i London. Jag borde ha varit väldigt snäll i mitt tidigare liv som förtjänar detta.”, skämtar jag.

”Du förtjänar bara det bästa.”, säger Niall och skjuter stolt ut bröstet alldeles överdrivet. Båda brister ut i skratt samtidigt som chauffören stannar och öppnar en liten ruta till baksätet.

”Nu är ni framme!”

Jag kollar ut och ser en enorm staty eller vad man nu ska säga, av Freddie Mercury, den står på ett tak över en entré. We will rock you står det bakom statyn och under fladdrar massor av text förbi.

”Åh Niall! Jag har velat se den här musikalen sedan jag var barn! Jag och pappa har alltid älskat Queen och jag har så gott som växt upp med sången Don’t stop me now i bakgrunden. Det är alldeles perfekt!” Jag lutar mig fram och ger honom en kyss på munnen och han tar min hand och hjälper mig ut ur bilen, som en riktig gentleman. Direkt vi kliver ut ur bilen så smäller en kamerablixt av. Jag trycker Nialls hand och tvekar för en sekund.

”Kom, det är ingen fara, det är bara lite ovant i början. Le och var dig själv så blir allt bra, du är ju världens vackraste.”

Han trycker min hand, jag ler mot honom och fortsätter gå och fortsätter le. Mobiler fiskas upp ur fickor och kameror plockas fram ur väskor. Jag förstår verkligen vad han menade att det ibland kan vara jobbigt att vara känd. Inte för att jag är känd eller försöker leva på hans kändisskap, men jag har gett mig in i leken och får vara med nu, på gott eller ont. Vi kommer in i en stor entré, det är röda mattor på golvet, vita väggar och höga tak där det hänger kristallkronor. En tjej i 25 årsåldern står i insläppet och hon blir alldeles till sig då vi ska gå in. Tillslut, efter mycket fumlande med biljetterna, snubblande över ord och en autograf kan hon peka åt hållet vi ska. Vi går upp en trappa och kommer till en liten avdelning där det finns en champagneservering och många andra lyxfaktorer som jag aldrig någonsin varit med om förut. Jag ser mig storögt omkring medan Niall leder mig fram till champagnebordet och ger mitt ett glas, jag tar artigt emot det. Vi minglar på och alla tjejer kollar avundsjukt på mig där jag går bredvid Niall. Klockan på väggen visar att konserten börjar om tjugo minuter och vi börjar gå mot teatersalen för att hitta våra platser. Vi visar biljetterna för en som jobbar där och hon pekar mot mitten. Vi går och sätter oss, vi sitter på andra våningen i mitten. Niall har köp ett program och jag tar upp det och börjar läsa. Vi är alltså på Dominion Theatre, den byggdes 1809 och har alltså överlevt två världskrig och det har spelats mängder av musikaler och teatrar där. Redan när första låten börjar spelas för jag gåshud. Vad jag älskar den här känslan av riktigt bra och äkta musik. När I want to break free spelas tar det riktigt andan ur mig och jag får tårar i ögonen av vad det är bra.

Allting går alldeles för fort och första akten är över innan jag hinner blinka. Någonstans under mitten av akten lade Niall armen om mina axlar och där är den fortfarande. En kvinna kommer gående med en låda på magen fylld med glass. Jag kollar på den.

”Vill du ha?”, frågar Niall.

”Du kan läsa mina tankar.”

”Nej, inte riktigt, vem tackar nej till glass?”

”Inte jag i alla fall!”

Niall ställer sig upp och jag gör samma sak.

”Nej, sitt kvar, det blir en överraskning vilken glass du får.”

Jag sätter mig ner och han går iväg för att köpa glass. En flicka, några år yngre än mig skulle jag tro, som sitter bakom oss knackar mig på axeln.

”Är det verkligen Niall Horan du sitter med?”

”Haha, ja det är Niall Horan i egen hög person”

”Kan du fråga om jag får ta ett foto med honom?”

”Han är inte så farlig som han ser ut, du vågar fråga själv, han kommer inte bitas.”, säger jag och skrattar. Flickan kollar på mig och lutar sig sedan tillbaka och börjar spana efter Niall. När han kommer tillbaka med glassarna (choklad med chokladploppar i, den mannen kan verkligen läsa mina tankar, min favorit!) lutar sig flickan fram igen.

”Hej”, säger hon. ”Får jag ta en bild med dig?”

”Självklart!”, säger Niall och lutar sig bakåt så flickan ska komma åt att ta en bild tillsammans med honom. Efter att de har tagit bilden viskar Niall i mitt öra:

”Är det något problem att jag tar bilder med andra tjejer? För jag kan sluta om du vill.”

”Niall, de är en del av dig och jag vet att du älskar dem, så jag har absolut inga problem med det.”, viskar jag tillbaka. ”Så länge du inte blir kär i någon av dem.”, lägger jag till skämtsamt.

”Aldrig skulle jag byta ut dig min lilla prinsessa.”, säger han och kysser mig samtidigt som någon tar kort. Okej, det är lugnt då de tar kort då vi går hand i hand, men lite privatliv måste man få ha. Andra akten börjar innan jag hinner tänka mer på det.