Up all night - kapitel 2
Jag landar i Stockholm efter en dryg timmes resa inklämd mellan två affärsmän som satt och spelade angry birds på mobilen. Det var lite komiskt faktiskt, då båda tog upp mobilen trodde jag att de skulle göra något viktigt. Kanske läsa några viktiga mejl eller skriva klart en rapport. Men de kanske tycker att angry birds är viktigt.
Jag tar mitt handbagage och vi blir utsläppta genom den bakre ingången på planet. Solen steker mot mitt hår när jag går med bestämda steg mot ingången. Väl inne på flygplatsen är det fans överallt som bara väntar på pojkbandet, det ska bli skönt att komma in genom säkerhetskontrollen och slippa allt det här kaoset.
Jag kämpar mig igenom fansen med mycket hjälp av mina vassa armbågar och kommer fram till säkerhetskontrollen. Den här gången piper det och jag måste gå tillbaka och lägga av mig min gröna jacka från Hollister. Jag är egentligen ingen modetjej, jag köper mest det jag gillar och bryr mig inte om vad andra tycker. Men någon gång då och då slår jag till och följer strömmen med någon modesak.
Flygresan till London är guppig och besvärlig, men som tur var får jag sitta bredvid ett fönster. I två och en halv timme sitter jag och läser min nya bok så innan vi landar i London är den nästan utläst. Boken handlar om en flicka som far till en storstad och träffar sin drömman. Man kan ju alltid hoppas att jag gör det också.
Jag går in på flygplatsen och sträcker på armar och ben samtidigt som jag förundras över hur stor Gatwick flygplats är. Det är bara att köra på taktiken "följa med strömmen" annars skulle jag aldrig hitta. Efter att ha visat mitt pass ett antal gånger och hämtat min resväska beger jag mig mot informationen för att ta reda på hur man tar sig till centrala London på billigast och enklast sätt.
"Ska du ha tur och retur resa eller ska det vara enkel väg?" frågar kassörskan.
"Enkel väg, ska vara här i några månader." säger jag och ler.
"Så kul, har du några planer då?"
"Ja, jag har fått jobb inne i stan på starbucks så jag kommer vara där och utöver det har jag inte så mycket planer, jag känner ingen i den här staden."
"Jaha, lycka till och ha det så kul! Lättaste sättet att ta sig in till centrala London är via tåg till Victoria's Station och sedan fara vidare till dit du ska med taxi."
"Okej tack, hur mycket blir det?"
"7.95 pund."
Jag lämnar fram pengarna, tar min resväska och följer skyltarna som pekar mot tågstationen.
Efter en fyrtiominutersresa med tåg och en femminutersresa med taxi står jag utanför min lägenhet och kollar på porten. Jag kånkar väskan uppför de tre trapporna och knackar på dörren. Min rumskamrat öppnar. Hon är en 21 årig tjej som jag av första anblicken ser har stor känsla för mode. Allt från att hon har på sig otroligt tajta svarta jeans av märket Levis på sina trådsmala ben, till hennes fixade naglar, sminkade ansikte och färgade hår. Skillnaden på henne och mig är stora, jag har på mig mina jeans från bikbok på mina lår som är grova av tretton år på fotbollsplanen, jag har på mig en vanlig t-shirt från ett så pass exklusivt märke som h&m. Mina naglar har inte sett nagellack på ett bra tag och mitt långa naturligt blonda hår är uppsatt i en knorr mitt på huvudet. Dessutom är det enda smink jag bär idag lite täckstift och lite mascara. Tjejen, som heter Denise välkomnar mig in.
"Jag har längtat sjukt mycket efter att du ska komma." säger hon. "Jag har gjort i ordning ditt rum litegrann, tänkte att du skulle känna dig välkommen. Jag har inte handlat någon mat, tänkte att vi kunde beställa hem idag för jag vet inte vad du gillar..." Någonstans där tappar hon mig, allt är så bra. Denise är otroligt trevlig och lägenheten är som en dröm. Jag tror jag kommer få tre underbara månader här i London.
Jag tar mitt handbagage och vi blir utsläppta genom den bakre ingången på planet. Solen steker mot mitt hår när jag går med bestämda steg mot ingången. Väl inne på flygplatsen är det fans överallt som bara väntar på pojkbandet, det ska bli skönt att komma in genom säkerhetskontrollen och slippa allt det här kaoset.
Jag kämpar mig igenom fansen med mycket hjälp av mina vassa armbågar och kommer fram till säkerhetskontrollen. Den här gången piper det och jag måste gå tillbaka och lägga av mig min gröna jacka från Hollister. Jag är egentligen ingen modetjej, jag köper mest det jag gillar och bryr mig inte om vad andra tycker. Men någon gång då och då slår jag till och följer strömmen med någon modesak.
Flygresan till London är guppig och besvärlig, men som tur var får jag sitta bredvid ett fönster. I två och en halv timme sitter jag och läser min nya bok så innan vi landar i London är den nästan utläst. Boken handlar om en flicka som far till en storstad och träffar sin drömman. Man kan ju alltid hoppas att jag gör det också.
Jag går in på flygplatsen och sträcker på armar och ben samtidigt som jag förundras över hur stor Gatwick flygplats är. Det är bara att köra på taktiken "följa med strömmen" annars skulle jag aldrig hitta. Efter att ha visat mitt pass ett antal gånger och hämtat min resväska beger jag mig mot informationen för att ta reda på hur man tar sig till centrala London på billigast och enklast sätt.
"Ska du ha tur och retur resa eller ska det vara enkel väg?" frågar kassörskan.
"Enkel väg, ska vara här i några månader." säger jag och ler.
"Så kul, har du några planer då?"
"Ja, jag har fått jobb inne i stan på starbucks så jag kommer vara där och utöver det har jag inte så mycket planer, jag känner ingen i den här staden."
"Jaha, lycka till och ha det så kul! Lättaste sättet att ta sig in till centrala London är via tåg till Victoria's Station och sedan fara vidare till dit du ska med taxi."
"Okej tack, hur mycket blir det?"
"7.95 pund."
Jag lämnar fram pengarna, tar min resväska och följer skyltarna som pekar mot tågstationen.
Efter en fyrtiominutersresa med tåg och en femminutersresa med taxi står jag utanför min lägenhet och kollar på porten. Jag kånkar väskan uppför de tre trapporna och knackar på dörren. Min rumskamrat öppnar. Hon är en 21 årig tjej som jag av första anblicken ser har stor känsla för mode. Allt från att hon har på sig otroligt tajta svarta jeans av märket Levis på sina trådsmala ben, till hennes fixade naglar, sminkade ansikte och färgade hår. Skillnaden på henne och mig är stora, jag har på mig mina jeans från bikbok på mina lår som är grova av tretton år på fotbollsplanen, jag har på mig en vanlig t-shirt från ett så pass exklusivt märke som h&m. Mina naglar har inte sett nagellack på ett bra tag och mitt långa naturligt blonda hår är uppsatt i en knorr mitt på huvudet. Dessutom är det enda smink jag bär idag lite täckstift och lite mascara. Tjejen, som heter Denise välkomnar mig in.
"Jag har längtat sjukt mycket efter att du ska komma." säger hon. "Jag har gjort i ordning ditt rum litegrann, tänkte att du skulle känna dig välkommen. Jag har inte handlat någon mat, tänkte att vi kunde beställa hem idag för jag vet inte vad du gillar..." Någonstans där tappar hon mig, allt är så bra. Denise är otroligt trevlig och lägenheten är som en dröm. Jag tror jag kommer få tre underbara månader här i London.
Kommentarer
Trackback