niallnovell.blogg.se

 Det kommer fler stunder som ger mig gåshud och tar andan ur mig och även den här akten är slut innan jag hinner blinka.

”Ska vi fara hem till Louis och Harry?”, frågar Niall då allting är slut och vi börjar röra oss mot utgången. ”De andra killarna och Eleanor är där och Zayns tjej Perrie är också där.”

”Ja!”, säger jag. ”Det låter toppen!”

När vi kliver ut på gatan så är det fullt med folk. Kameror blixtrar och människor skriker. En mening som hörs upprepade gånger är: ”Så Niall, har du äntligen hittat en flickvän?” Det är ordet ”äntligen” som jag reagerar på. Alla ska väl få ta den tid de vill på sig och det ska inte vara någon extra press bara för att man är känd. Dagens värld är inte som det ska vara. Efter att ha kämpat oss fram till bilen (Niall gjorde allt för att skydda mig från pressen och det fick mig än en gång undra hur jag lyckats hitta en sådan fin pojkvän) säger Niall till chauffören vart vi ska och han far iväg med ilfart för att hindra paparazzis att följa efter oss. Han kör in i en gränd och vi får snabbt byta till en mindre bil för att tappa bort journalister. Jag trodde bara sådant här hände på spionfilmer. Efter en jätteomväg är vi framme vid deras hus där vi möts upp av fyra glada killar och två glada tjejer och jag känner mig glad för att jag valde att följa med. Tjejen med ljust, nästan vitt hår (som jag gissar är Perrie) presenterar sig som Perrie, Zayns flickvän.

Vi sitter inne en stund och lär känna varandra bättre, eller ja, de lär kanna mig bättre och jag lär känna dem bättre, men de andra visste nog redan allt de andra sa om sig själva.

”Så, du kommer från Sverige, hur har ni det där?”, frågar Liam nyfiket.

”Jadu, vi har det kallt.”, säger jag och alla skrattar. ”Men vi har snö i alldeles för många månader om du frågar mig som är en sommarmänniska. Vi firar midsommar, en sak som ni inte firar, men man dansar runt en boll full med blommor och sjunger om grodor och sedan är man vaken hela natten eftersom solen aldrig går ned.” När jag säger det hör jag själv hur löjligt det låter men jag fortsätter: ”Så brukar vi äta surströmming, ja, det är ungefär rå, jäst fisk.” Okej, jag tar tillbaka allt jag sagt om att svenskar är normala. ”Sen så är det ett land där alla är blyga och inte vågar prata med varandra. Om man till exempel står på en busshållsplats så står alla minst två meter ifrån varandra och det är näst intill förbjudet att sätta sig med någon annan på bussen.”

”Sverige är ett skumt land.”, säger Louis. ”Men det där med blyghet har vi då inte märkt då vi har varit där.”

”Nej, inte alls, tvärtom, svenska fans är helt galna”, säger Liam och skrattar när han tänker tillbaka på något minne därifrån.”

”Ska vi spela sanning eller konsekvens?”, frågar Zayn och alla killar nickar instämmande medans tjejerna inte instämmer lika mycket.

”Det är alltid vi som får oss, vi får göra alla pinsamma grejer och svara på alla jobbiga frågor.”, säger Perrie och Eleanor håller med.

”Men det är ju så det ska vara.”, säger Louis. På något sätt lyckas ändå killarna övertala oss till att spela sanning eller konka, jag tror att priset för det var att de skulle ta med oss ut på middag någon dag. För det kan jag spela sanning eller konka i många timmar. Liam får den första frågan.

”Sanning eller konka Liam?”, frågar Harry.

”Sanning.”, svarar Liam.

”Okej, ät en isglass och bit på den.” Liam går ut i köket och hämtar en isglass. Han kollar på den som att den var hans största fiende och tar sedan en tugga. Jag ser riktigt hur det ilar i hela hans kropp och jag förstår exakt hur det känns, eftersom jag får rysningar bara jag ser någon äta isglass på det sättet.

”Så, nu har jag gjort det!”, säger Liam alldeles stolt. ”Niall, nu är det din tur.”

”Konka.”, svarar Niall redan innan han har hunnit fråga.

”Du ska kyssa Emma.”

”Inga problem!”, säger Niall glatt och lutar sig mot mig. Han lägger sin hand mot min kind och ger mig en lång kyss samtidigt som killarna busvisslar och klappar händer.

”Nu du Harry, sanning eller konka?”, frågar Niall.

”Sanning”, säger Harry.

”Hur går det med Sarah?”

”Åh, jag visste att det skulle komma!”, säger Harry. ”Men ja, det går bra, vi tar det ett steg i taget som man säger. Vi går lugnt fram.”

”Inte visste jag att du hade en flickvän.”, säger jag.

”Det är inte riktigt något än, vi träffades och har bara smsat lite än.”

Klockan är halv två och jag sitter ihopkurad i Nialls knä. Han stryker mig över håret och jag håller på att somna. Vi kollar på någon film som verkligen inte fångar mitt intresse. Det är alldeles tyst och alla killar sitter med varsin flickvän. Eller i alla fall nästan, Harry och Liam sitter och kramar om varandra istället för någon tjej. De hävdar bestämt att det är minst lika mysigt.  

”You know I’ll be your life, your voice, your reson to be.”, börjar Niall nynna. De andra killarna stämmer in och plötsligt sitter hela One Direction och sjunger min favoritlåt. Även fast jag aldrig har varit något riktigt fan av gruppen så har jag ändå lyssnat på en del låtar, och det här är min absoluta favorit. Jag trycker mig mot Nialls bröst och känner hur det vibrerar då han sjunger. Här skulle jag kunna stanna för alltid.